Börje har, efter en lång tid på fam A's intensivvårdsavdelning, äntligen fått somna in. Det var ett tungt beslut att ta men någonstans måste man ha modet och styrkan att fatta det beslutet åt en älskad vän när han inte själv är kapabel att säga "stopp, nu orkar jag inte mer! Låt mig gå, låt mig gå..Om du älskar mig så låter du mig gå.."
Så ja, jag lät honom gå... Vi har haft så många fina stunder tillsammans under dessa år. Han har varit en nära vän och jag har räknat honom som en i familjen under hela denna tiden. Visst har vi haft våra gräl men vilka vänner har inte det? Han var den enda som stod ut med att höra mig misshandla texterna till sångerna som vrålade ur högtalarna när vi åkte någonstans. Inte en enda gång klagade han. Inte. En. Enda.
(Detta är något man inte kan säga om T till exempel..)
Börje. Jag har kallat dig elaka namn ibland. Som de gånger du vägrat lämna hemmet isiga dagar och tydligt deklarerat att jag får ta mig till jobbet/skolan eller dyl bäst fan jag vill men du stannar minsann hemma. Vi har dock alltid lyckats lösa våra problem och vi har förlåtit och gott vidare. Jag är glad över att få skiljas åt som vänner. Jag är glad över tiden vi fick tillsammans och jag kommer att vårda minnet av dig ömt så länge jag lever.
Vila i frid Börje!
(För er som kände Börje personligen så är detta ett utmärkt tillfälle att säga ett sista farväl samt visa er vördnad och saknad. Tack)
4 kommentarer:
poor old Börje :(
Men vi har haft många fina stunder med han vi får tänka på dom ljusa minnerna ist
Börje ska vara glad att han fått tillbringa sina sista år i ett bra hem, med god omvårdnad, och att han inte behöver sluta sina dagar på Kyrkö mosse. /E
Har haft svårt att skriva något då tårarna svämmat över så jag inte har kunnat se tangentbordet. Nu känner jag mig dock redo att ta farväl. R.I.P. Börje <3
R.I.P Ye olde Börje!
Skicka en kommentar