Min LCHF-period

Den varade nästan en hel dag! Engagemanget var stort från samtliga inblandade (dvs jag själv) engagemanget från omgivningen var... inte riktigt så stort men han (T) lät mig iaf hållas.
Jag handlade hem grejer, skrev ut recept och stod i. Mitt första steg i utvecklingen var att baka lchf-bröd. Jag bakade, jag var hoppfull, jag tyckte att det luktade gott men sen, sen öppnade jag ugnen och såg att mina "bullar" hade flytit ihop till en stor tunn platta. "jaja, det går att äta iaf" Men nej, det gick inte att äta. Den som kom på att man ska baka bröd på fetaost och turkisk yoghurt borde få en smäll. Den som under recepten skrivit "Det smakar precis som vitt bröd" borde få minst två-tre stycken.

Efter brödkatastrofen bestämde jag mig för att maten bara måste bli lyckad. Jag kladdade runt med den där grillade kycklingen ett tag och till sist blev det en liten gryta av det hela. Jag gav maten en 6:a på en tiogradig skala. T är generös när han ger den en 1:a... Vid den här tidpunkten hade jag fortfarande en förhoppning om att det här med lchf faktiskt kan funka för mig. De tankarna krossades snabbt när jag direkt efter maten inser:
"Vänta nu... Min mage tål ju inte så här mycket fet mat på en gång"
Av någon anledning hade jag helt förträngt det faktum att fet mat är döden för min stackars mage.. Resultat: Jag mår fruktansvärt illa och min mage hatar mig och kommer förmodligen inte förlåta mig på hela kvällen.. Jag längtar till imorgon när jag återgår till lightprodukter, frukt och bröd.

LCHF - nej tack

(Jag undrar hur många som kommer skratta så mycket att de nästan kissar på sig efter att ha läst det här...)